I mer än 50 år har Holmgren High Speed Logistics i Luleå förlitat sig på Mercedes-Benz transportbilar. Linnea Larsson kör företagets senaste förvärv – en Sprinter med påbyggt skåp och bakgavellift. Vi följde henne på en arbetsdag.
Text & bild: Joakim Nordlund
Inom loppet av två dygn förvandlades ett vintrigt Luleå till något som liknar en plaskdamm.
De höga plogkarmarna smälter i rask takt och Linnea Larsson får se var hon parkerar så hon inte kliver ut i någon vattenpöl och plurrar.
– Här gäller det att hålla koll, säger hon lättsamt.
Och koll har hon. Hon arbetar som budbilschaufför åt Holmgren High Speed Logistics som ingår i Best Transport. Under de senaste två åren har hon haft det som ett extraknäck och de senaste sex månaderna har hon arbetat heltid. Den Mercedes-Benz Sprinter som hon kör är så ny att den ännu inte har strajpats upp i orange med Best Transports logotyp.
Bilen som bara har rullat i någon månad är företagets nionde Sprinter och den är så ny att den fortfarande inte har fått värmeaggregat i lastutrymmet installerat.
– Vi kör ju en hel del varor som inte får frysa. Bland annat transporterar vi ut mediciner till olika boenden, säger hon.
Företaget startades av ägaren Lars Holmgren far Åke Holmgren i slutet av 50-talet och Kajsa Grahn är sedan 2012 vd och delägare i bolaget.
Under de första åren körde man mycket med stora amerikanare. Ganska snart bytte de till Mercedes och det har också sonen Lars Holmgren, 54, fortsatt med sedan 1991 när han övertog verksamheten.
– Men jag minns att mamma tyckte att Mercorna var små i början, det var ju inte någon soffa i framsätet, säger Lars Holmgren och garvar.
I över 50 år har företaget nästan uteslutande kört modeller från Mercedes-Benz. I dag har det Luleåbaserade budbilsfirman 16 anställda och i bilparken finns två Vito, nio Sprinter och två Atego.
– De här tre modellerna ger oss den bredd vi behöver, säger han.
Hela norra Sverige.
Linnea Larsson och hennes kollegor har i dag hela norra Sverige som sitt arbetsfält. Några av bilarna rullar årligen mellan 12 000 och 14 000 mil. Och bilparken har vuxit på många sätt. Från början hade de främst små budbilar eftersom det då nästan uteslutande handlade om mindre paket som skulle transporteras. Efter hand ökade behovet av bilar som också kunde bära med sig tyngre och mer skrymmande gods.
I dag är kunderna i huvudsak industriföretag i landets norra del.
– De företagen har behov av olika tjänster. Det kan handla om lätta budtransporter som behöver gå snabbt och flygexpress där vi flyger in gods som vi sedan kör ut, berättar Linnea?.
Linnea sätter sig i den nya Sprintern och hon passerar genom en stor pöl så att vatten kastas åt bägge sidor. Dagen innan var bilen på ett uppdrag i Pajala och hon är lite bekymrad över att den är nytvättad. Sedan konstaterar hon:
– Men å andra sidan hade det inte varit rätt otacksamt att tvätta den i dag. Några minuter ute i det här väglaget och den är lika smutsig som innan man började att tvätta den, säger hon och ler.
Tidigare under morgonen har hon varit på Bussgods och lastat paket. Nu kör hon in i företagsbyn Aurorum i närheten av Luleå tekniska universitet. Det här är en relativt ny rutt för henne och hon får använda sig av gps:en för att hitta fram.
Snömodden som hon får åka genom suger fast däcken men servostyrningen hjälper henne.
– Ja, servon på den här är helt ljuvlig. Den är till stor hjälp särskilt i sådant här före. Det är också en klar skillnad mellan de gamla och de nya bilarna, säger hon och slänger sedan ett öga på sin gps.
Hon kommer sedan fram till den adress hon söker. Sedan öppnar hon sitsen i bilen där det också finns ett förvaringsutrymme. Hon tar ett mindre paket, går in och letar rätt på kunden för att sedan räcka över försändelsen.
Tillbaka bakom ratten är det så dags för nästa uppdrag. Då återvänder hon till styrservons betydelse:
– Det är mer behagligt att köra och det flyter på ett helt annat sätt. Ska jag backa till exempel mot en lastkaj så behövs inte lika mycket ansträngning utan det handlar mer om finlir.
Hon har kört företagets nya Sprinter i en månad. Det är sex veckor sedan den levererades från BilDahl AB och nu har företaget åtta bilar av samma modell.
”Bäst i klassen”.
Lars Holmgren hyllar bilmodellen:
– Sprintern är en modern bil med en väldigt bra förarmiljö. Där är den bäst i klassen., säger han.
Lars som började att köra budbil i familjeföretaget kort efter att han hade fått sitt körkort har också lite att jämföra med.
– På 80-talet körde man bilar med 110 decibel i hytten. Det var fruktansvärt. Det hade man aldrig fått någon chaufför att acceptera i dag. Ingen hade velat arbeta i de förhållandena, säger han.
– Jag tycker att förarmiljön i den här bilen är riktigt bra. Det är knappt jag hör motorn. Det är väldigt vilsamt och skönt. Det är en av de saker som jag uppskattar hos en Sprinter, säger Linnea.
Skåpet på den bil Linnea kör är isolerat så att de, när värmeaggregatet är på plats, ska kunna leverera gods utan att det fryser även om det är -35 grader ute.
Hon stannar därefter till vid bilfirman Bilab i Luleå. Där går hon in och lämnar ytterligare ett mindre paket.
– Först var jag nervös när jag skulle köra en helt ny bil. Nu har jag vant mig. Den går smidigare och jag upplever det som att den har mindre svängradie. Det känns först som en stor bil men sedan inser jag att jag tar mig faktiskt genom de flesta små luckor som finns, säger hon.
Rätt snart rullar bilen igen. Hon kör runt stora snöhögar, passerar genom djupa vattenpölar och backar in runt hörn vid lastbryggor.
Och sedan raska leveranser:
– Man kan tycka att jag sitter mycket bakom ratten men jag brukar kolla stegräknaren och jag går åtminstone elvatusen steg under ett arbetspass, säger hon.
MBUX.
Den nya Sprintern är också utrustad med MBUX som är Mercedes-Benz helt nya infotainmentsystem. Det går att styra med touchknapparna på ratten eller direkt på den breda touchdisplayen. Systemet går också att styra med rösten.
Med lätta knappt märkbara fingerrörelser manövrerar hon touchknapparna som sitter på ratten.
– Det tog ett innan jag fattade hur de funkar. Men nu är det ju enkelt att bläddra mellan de olika funktionerna. Det finns mycket tekniska hjälpmedel som jag ännu inte har lärt mig. Jag använder touchknapparna till att få fram mätarställningen, aktuell förbrukning och så får jag också fin information hur jämnt och ekonomiskt jag kör. Ja, det och en hel del annat. Jag brukar också ha hastighetsmätaren uppe på den digitala displayen eftersom jag tycker att det är enklast, säger hon.
Färden fortsätter genom centrala Luleå och vidare över Bergnäsbron ut mot flygflottiljen (F21). Där har hon ännu en leverans innan det är dags för lunch.
– Ja, det är så här en dag i budbilsbranschen kan se ut. Men oftast är den ena dagen aldrig lik den andra. Det är variation och det trivs jag med, säger hon.
